Utdrag ur Frallan Edinburruhrs dagbok

Det var februari 97 när jag nyligen kommit hem från en lång resa till Fjärran-väst, närmare bestämt en liten by vid namn Västerås, en liten skyddad civilisation utan nämnvärd kontakt med omvärlden. Av alla fascinerande saker jag fick uppleva där så var det ändå en sak som fångade mitt intresse mer än något annat. Urininvånarna hade nämligen en mycket udda vana. I stort sätt varje kväll gav det sig ut i stora horder, män och kvinnor var och en för sig. Männen samlades i sin tur hos någon ensamstående man medan kvinnorna och djuren samlades på en för mig okänd plats (tror att platsen hette Blåkulla men är dock ej helt säker). Viktigt att påpeka är att jag i egenskap av man bara haft möjlighet att följa männens riter, dock har jag via kontakter kunnat förstå att kvinnornas är mycket snarlika. Händelse förloppet är som följer. Väl samlade började männen diskutera politik, existentiella och religiösa frågor samtidigt som en underlig dryck förtärdes. Det är till denna dryck jag skola ägna detta kapitel i min dagbok. Denna sagolika dryck som vore framtagen ur de finaste potatisar hade en alldeles speciell inverkan på de samlade männen. Istället för att bli lite stelt framåt kvällen så blev tillställningen allt mera livad ju senare och efter ju fler flaskor mirakeldryck som förtärdes. Och så mitt i allt diskuterande av viktiga frågor reste sig en av männen upp (vanligtvis den man som konsumerat mest mirakeldryck) och utropade med kraft full stämma: NU SCHKALL VI UUUT OCH RAGGA!!!!

Tyvärr har jag ej kunnat tyda allt men jag tror en ungefärlig översättning skulle lyda något i denna stil: Nu är det kallt ute och det är bäst att vi sätter på oss raggsockor. Sagt och gjort. Alla männen reste sig upp och började klä på sig mer eller mindre kläder, det vill säga nästan alla männen. Det fanns nämligen alltid ett par stycken som ansåg sig bäst gynnade av att ligga kvar på köks- och toalettgolv där de så bekvämt lagt sig till rätta. I oordnade grupper vandrade så männen in mot stadens centrum schoande och schimades, ivriga att få träffa ”Brudarna” och längtades efter att få förtära ytterligare livselixir. Väl (mer eller mindre) framkomna till centrum och stället kallat ”Kåren” så blev deras önskningar i möjligaste mån uppfyllda.

Dock skola jag nu inte berätta mer om dessa kvällar då det i alla avseende inte kanske är lämpligt att förtälja vad som kunde inträffa senare. Fortsättningsvis skall jag nu ägna mig åt denna mirakulösa dryck som skapade en sådan förunderlig och uppsluppen stämning. Av en vänligt sinnad urininvånare fick jag en hel tioliters dunk av denna klara dryck med de tillhörande orden, jag citerar: ”Aldrig mera Bosa”. Slut citat. Väl hemkommen till Nacka beslutade jag mig för att börja forska på detta livets vatten. Ett tips av urininvånaren som givit mig dunken var att om jag ville få i drycken i ”Brudarna” så var jag fört tvungen att lösa upp en sjuhelsikes massa geléhallon i denna. Sagt och gjort efter som en eller snarare två av mina försökspersoner var ”Brudar” så såg jag ingen annan lösning än att följa hans råd. När geléhallonen löst sig i drycken hällde jag upp innehållet i 250st 4cl glas och radade upp alla glasen på köksbordet. Utöver alla glas lånade jag en klocka som var inställd på att pipa var tionde minut.

När allt detta var klart kallade jag in de två övriga försöks personerna. Försöksperson Ett: Ingela 24år gammal, inga tidigare kontakter med livsmusten. Försöksperson (djur) Två: Vilma 1,5år gammal, tidigare provat på Martini. Så till sist jag själv: Frallan 24år gammal, ej provat drycken men  sätt dess verkningar.

Var tionde minut när klockan ringer skall var och en av försökspersonerna ”svepa” (ett uttryck för att dricka ett helt glas utan att blinka) var sitt glas kraftdryck. Jag har sedan 9min och 50sek på mig att skriva ner vilka synliga effekter detta ger på försökspersonerna. Fortsättning på nästa sida: